Grunderna i flamencogitarr

Vad toque betyder

Flamenco har tre konster: cante, rösten; baile, dansen; och toque, gitarren. UNESCO:s flamencoregister säger att toque har vuxit långt bortom att bara ackompanjera, och att kastanjetter, handklappningar och fotstampningar också hör till konsten. En gitarrist är en tocaor. I ett litet rum hör du spelet på nära håll: fingrarna, träffarna mot träet och pauserna som spelaren lämnar för sångaren att fylla. Resten av den här guiden namnger dessa ljud så att du kan plocka ut dem, ett efter ett, utan någon utbildning i musik eller spanska.

Instrumentet

Wikipedia säger att flamencogitarrer är lättare byggda än klassiska gitarrer, med tunnare lock, mindre invändig bracing och i allmänhet mindre kroppar. Där listas cypress, sykomorlönn och rosenträ som de traditionella träslagen för kroppen, med granlock. Spanskspråkiga Wikipedia beskriver den typiska modellen som cypress med cedenhals och granlock. Strängarna är av nylon, som på en klassisk gitarr, men ljudet är livligare och grövre. Cypress är det träslag som starkast förknippas med det ljusa flamencoljudet, säger spanskspråkiga Wikipedia, medan palo santo användes förr och nu är sällsynt. Många gitarrer har en golpeador, en skyddsskiva som skyddar träet från fingerträffar. Strängarna sitter vanligtvis lägre, och ett litet surr tolereras.

Hur en tocaor sitter och spelar

Spanskspråkiga Wikipedia kontrasterar de två traditionerna. En klassisk spelare lutar gitarren över vänster ben; en flamencospelare korsar benen, vilar gitarren på det högre och håller halsen nästan horisontell. Tummen vilar på locket, pek- och långfingret spelar över den övre strängen, och långfingret vilar på golpeadoren för precision. Spanskspråkiga Wikipedia tillägger att metallstämskruvar mest används i dag, eftersom trästämskruvar orsakar stämningsproblem. Engelskspråkiga Wikipedia tillägger att gitarrens lättare, smalare konstruktion hindrar den från att överrösta sångaren. Från din plats, titta på högerhanden; den förklarar det mesta av det du hör.

Fem ljud att lyssna efter

Dessa tekniker kommer från Wikipedias artikel om flamencogitarren. Var och en blir lätt att höra när du kan dess namn, och en timme ger dig tid att fånga flera av dem, även om ingen kväll kan lova en särskild. Försök att sätta namn på var och en när den passerar, och oroa dig inte om du missar några; hela timmen är en repetition för ditt öra:

• Rasgueado: strumning med utåtriktade slag från tre till fem fingrar på högerhanden.
• Picado: skalslingor med enstaka toner, vanligtvis med växelvis pek- och långfinger.
• Alzapúa: en tumteknik som spelas upp och ner, med rötter i plektrumspel på oud.
• Tremolo: ett fyrtonigt högerhandsmönster, där klassiskt tremolo använder tre.
• Golpe: en perkussiv knackning på locket.

Falsetas och compás

Enligt Wikipedia introducerar gitarristen tonart, compás och tempo för en sång och spelar falsetas, melodiska mellanspel, mellan verserna. Compás är den återkommande rytmen i en palo. Wikipedia säger att ingen annan västerländsk stil kräver en så precis tolkning, och att när ingen gitarrist är närvarande kan palmas (handklapp) eller knackningar på ett bord bära den. I rummet, lyssna efter ögonblicket då gitarren slutar skissera rytmen och börjar en egen melodi medan sången pausar. Det är en falseta.

Läs nästa: Flamencoglossar

Att spela för sångaren

En cejilla, eller capo, används vanligtvis för att sätta tonarten efter sångarens omfång, vilket låter spelaren behålla samma ackordgrepp. Spanskspråkiga Wikipedia beskriver gitarristen som ackompanjerar den sjungna versen och smyger in en falseta mellan ackorden. Vissa sånger sjungs utan ackompanjemang, en palo seco. Spanskspråkiga Wikipedia anger två sätt att ackompanjera en vers, por arriba, med greppen för E-dur, och por medio, med dem för A-dur. Siguiriyas är det svåra provet: Wikipedia kallar det en av de svåraste stilarna att ackompanjera och tolka, på grund av sångens nyanser, och säger att gitarr, palmas eller fotarbete ofta lägger kontrarytmer ovanpå dess tolv slag.

Att spela för dansaren

Wikipedia säger att volymen historiskt var viktig för att gitarrister skulle höras över dansarnas skor. En dansad alegrías passerar genom sex avsnitt, enligt dess artikel: salida, paseo, silencio, castellana, zapateado och bulerías, den sista en livlig avslutning. Gitarren lägger grunden för var och en. Wikipedia anger det vanliga tempot i alegrías till 120 till 170 slag i minuten, där livligare hastigheter passar dansen och lugnare passar en sångare ensam. Om dansaren kommer in mitt i din timme, som resenärer har beskrivit, lyssna på hur gitarren skiftar från ett intro till en rytm som svarar mot fötterna.

Från ackompanjemang till konsertscen

Wikipedia tillskriver Ramón Montoya, född i Madrid 1879, som en av de första att utmana gitarrens stödjande roll och framträda som solist. Där nämns Montoya, Sabicas, Paco Peña och Paco de Lucía bland de spelare som hjälpte till att presentera flamencogitarren som soloinstrument. Paco de Lucía, från Algeciras, vidgade flamencons influenser till att omfatta brasiliansk, arabisk och jazzmusik, och hans inspelning av Rodrigos Concierto de Aranjuez från 1991 noteras som en milstolpe. Sevillas egen del i historien har sin guide.

Läs nästa: Sevillas gitarrhistoria

En lyssningsplan för timmen

Du behöver inte räkna tolv taktslag för att njuta av flamenco. En handfull enkla saker att lyssna efter räcker, och den en timme långa längden lämnar tid för var och en av dem. Använd listan som en lös checklista snarare än ett prov, och låt musiken ta över närhelst den vill. Ingen i rummet rättar dina svar, och den bästa lyssningen sker oftast när du slutar försöka bocka av saker.

• Innan första låten: lägg märke till om gitarristen använder en cejilla.
• När sången börjar, följ gitarrens rytm under den.
• När rösten tystnar, lyssna efter en falseta.
• När dansaren kommer in, hör hur gitarren svarar fötterna.
• Mot slutet, lägg märke till om tempot stiger: bulerías avslutar ofta en sammankomst.

Att läsa gitarerna på display

Huset visar flamencogitarrer från 1800-talet och framåt, enligt Flamenco Sevillas sida, och biljetten inkluderar tillgång till dem. Använd det du just läst som en kort lista över saker att titta efter: en golpeplatta, en lättare konstruktion, träets färg. Jämför vilken gitarr som helst i montrarna med instrumentet på scenen. Wikipedia säger att Antonio de Torres inte skilde mellan flamenco- och klassiska gitarrer, så skillnaderna mellan de äldre instrumenten kan vara subtila.

Vem detta inte är för

Se den här sidan som en introduktion, inte en lektion, och föreställningen är ingen gitarrkurs. Om du vill lära dig spela behöver du en lärare; danskursen på bokningssidan omfattar endast dans. Den som vill ha en högljudd, dansledd produktion kommer att upptäcka att ett litet rum byggt kring gitarrer gör saker annorlunda. Och om du föredrar att inte läsa före en föreställning, hoppa över guiden helt: musiken fungerar utan den, och timmen kommer att ge mening på egen hand.