Sevillas gitarrhistoria

Torres i Sevilla

Wikipedia anger Antonio de Torres Jurado, född i Almería 1817, som den viktigaste gitarrbyggaren Spanien hade under 1800-talet. Hans första byggperiod, från 1852 till 1870, var i Sevilla, där han öppnade en verkstad på Calle de Cerrajería nummer 7, delad med Manuel Soto y Solares. Han gjorde gitarrerna större, med tunnare och lättare lock och en symmetrisk solfjädersbalkning. Wikipedia säger att hans konstruktioner gav upphov till de första igenkännbart moderna klassiska gitarrerna.

En byggare, två sorters gitarrer

Wikipedias artikel om flamencogitarren säger att gitarrbyggare som Torres tillverkade gitarrer i olika prisklasser för alla samhällsklasser i Spanien, och att Torres inte skilde mellan flamenco- och klassiska gitarrer. Uppdelningen kom senare. Dagens flamencogitarr är lättare än sin klassiska kusin, med tunnare lock och ett golvskydd, men den växte fram ur samma verkstäder. Det gemensamma arvet är värt att ha i åtanke i ett hus som visar gitarrer av båda slagen.

Det första sångarcaféet

Wikipedias artikel om flamenco säger att Sevilla fick sitt första kafé ägnat åt flamencosångare 1881, öppnat av Silverio Franconetti, och att rivaliteten mellan sådana kaféer bidrog till att forma den professionella sångaren och konsten själv. Franconettis egen artikel anger hans levnadsår som 1831 till 1889 och kallar honom den ledande gestalten under den gyllene tidsåldern, den period då de flesta palos skapades och definierades. Ett kafé av det slaget behövde gitarrister lika mycket som sångare.

Niño Ricardo

Wikipedia anger Niño Ricardos födelse till den 11 juli 1904 i Sevilla. Det står att han började ackompanjera La Niña de los Peines 1924 och började spela in under eget namn vid omkring tjugo års ålder, och att hans stil gav upphov till en skola som kallades Ricardismo. Enligt samma artikel undervisade han Paco de Lucía, Enrique de Melchor och Serranito, och ett monument på Plaza del Cristo de Burgos i Sevilla markerar hans födelseplats.

Montoya och sologitarren

Ramón Montoya, född i Madrid 1879, inledde 1912 ett samarbete med sångaren Antonio Chacón som varade i mer än ett decennium. Wikipedia säger att han var en av de första att utmana gitarrens stödjande roll och att uppträda som solo- eller huvudakt i konserter, och att historikerna i stor utsträckning tillskriver honom att ha etablerat flamencogitarren i den rollen. Hans historia hör hemma vid sidan av Sevillas, för det var den som förvandlade ett stödinstrument till ett konsertinstrument.

Paco de Lucía och det som följde

Paco de Lucía föddes i Algeciras 1947 och dog 2014. Wikipedia säger att han samarbetade med sångaren Camarón de la Isla från 1968 till 1977, att sextettens album Sólo quiero caminar från 1981 förde in den peruanska cajónen i flamencon, och att han tilldelades Prinsessan av Asturiens pris i konst 2004. Hans framförande av Rodrigos Concierto de Aranjuez 1991 förde flamencogitarren in i den klassiska repertoaren, långt från kaféscenen.

Vad detta betyder för en kväll

En timslång föreställning i ett litet hus är den moderna ättlingen till den där kaféscenen. Gitarristen sätter tonart och rytm, svarar sångaren och driver dansaren, ungefär som musikerna på Franconettis tid gjorde. Du behöver inte någon av den här historien för att njuta av timmen, men den förklarar varför ett hus i Sevilla kan ägna en hel samling åt instrumentet.

Läs nästa: Grunderna i flamencogitarr